Lördagsdeprimerande tankar.
Vaknade för ett tag sen. Det känns inte som lördag. Jag borde njuta av dagen och ledigheten och känslan av att inte behöva göra nånting. Men jag kan inte. Det känns bara tomt. Meningslöst på nåt sätt. Kan inte förklara det.
Det är nån film på tv nu om en kvinna som blivit bedragen av sin man och nu lever livet. Hon åkte till paris och sen vidare till florens. Den bästa hämnden är att leva ett underbart liv. Varför kan man inte bara göra det då? Glömma allt som hänt och gå vidare. Men tydligen måste man minnas. Man måste minnas för att kunna gå vidare.
Det gör bara ont. Och människor gör det inte lättare. Vid sidan om det man måste göra ploppar folk upp ur ingenstans, suger en på energi och lämnar en sen lika snabbt igen för att gå vidare. Totalt oberörda av situationen och inser inte att de bara efterlämnar ett ännu tunnare skal än det som var innan. En människa som bara känner sig utnyttjad och meningslös och kämpar sig blodig för att hålla huvudet över vattenytan. Som kämpar för att inte bli lämnad ännu en gång.
"Now he has left so I can't get no rest tonight. "
"What's the meaning of it all if I'm completely numb?"
